noll tolerans eller nolltolerans ett jävla hårklyveri.

Helgen som gick innehöll en hel del olika nyheter, och så hade Sverigedemokraterna landsdagar.

Helt otroligt att ett parti kan spreta som dessa uppkomlingar faktiskt gör, många av deras företrädare har blivit intervjuade ang. partiets alla uteslutningsärenden och de verkar skilja bort myrorrna men låter elefanterna passera.

Ett parti som föreskriver nolltolerans för att kandidera och så låter de nyligen dömda individer kandidera både till riksdag och till landsting och kommunfullmäktige.

Undertecknad kan påpeka att de två landskroniterna Carina Herstedt och Stefan Olsson på senare tid blivit dömda vid 2 tillfällen för förtal, ändå får de kandidera.

I SD leden ratas däremot individer som har hamnat efter med någon enstaka betalning och därmed hamnat i kronofogdens register.

I rimlighetens namn kan man tycka att nolltoleransens ordalydelse blir något blek, då man blir bestraffad hårdare för en ekonomisk miss jämfört med en konstaterad lagöverträdelse.

Personligen kan man tycka att ett parti som skiljer på rätt eller fel på detta vis verkligen missat något viktigt.

Därför börjar man undra hur man skall tolka deras utspel med nolltolerans, för när det gäller petitesser verkar det innebära noll tolerans.

Sverigedemokraterna och dess topp verkar bry sig mer om sina inkomster än att partiet skall fungera genom alla leden, och detta påvisas genom slakten av deras stomme nämligen medlemmarna.

Snyggve penna