Alliansregeringens försvarspolitiska svek mot Sveriges folk och nation

Landets Försvarsminister, inom Alliansregeringen informerar om den ökande hotbilden i vårt närområde som påverkar Sveriges förmåga att med försvarsresurser skydda svenskt territorium.

Enligt internationella analyser och bedömningar, framförallt när det gäller politiska och militära hotbilder är det inte möjligt att med trovärdighet låta framförhållningen överstiga 3-6 månader. I Sverige har politikerna grundlurat nationen med att en hotbild som kunde påverka svensk säkerhetsbedömning inte ansågs föreligga under de närmsta 10-15 åren. Doktrinen har varit rullande sedan sekelskiftet. I praktiken har politikerna nedrustat. Styrande regeringar anser att svenska folket är dumma i huvudet och påstår att det inte har genomförts nedrustning, försvarsbudgeten har inte ändrats under de sista 20 åren, den är fortfarande ca 40 miljarder årligen.

Försvarsbudgeten en kort överblick. Anslaget till själva försvarsmakten är ca 22 miljarder. Utlandsverksamheten kostar ca 2,3 miljarder. 15,5 miljarder är anslaget till materiel och anläggningar, inklusive avveckling av dessa enheter.

Om alliansregeringen följt KPI-inflationen hade landets försvarsbudget legat på drygt 51 miljarder varje år sedan år 2006. Fram till år 2001 följde försvarsbudgeten KPI i stort sett. Efter 2006 påbörjades den stora nedskärningen av svenskt försvarsanslag och pågår fortfarande. Om budgeten för försvaret följt svensk nominell BNP och KPI hade försvarsbudgeten legat nära 80 miljarder årligen, ett minimikrav för att säkra nationens suveränitet .

Nedrustning av förband och förmågor blev konsekvensen. Landets marina enheter nedrustade med 70 %. Flygvapnet nedrustat med 80 %. Markstridsenheterna nedrustade med 94 %.

Några exempel:

Luftvärnet i princip helt föråldrat och består av endast två på pappret existerande bataljoner som först år 2019 skall anses operativa. Av försvarets tidigare 116 markstrids och manöverbataljoner finns på papperet 6 bataljoner kvar, en nedrustning med 96 %. Bataljonerna är först operativa år 2019 enligt liggande planering. Förutsatt att det ligger full trovärdighet inom planeringen.

Gotland, Östersjöns och Bottenvikens strategiska lås, hade 4 regementen och ca 22000 officerare och värnpliktiga. I dag finns ca 400 personer varav huvuddelen utgörs av hemvärnsförband med i princip verkningslös utrustning i förhållande till en angripares vapensystem och två Jas Gripen plan som i bästa fall hinner meddela att Gotland är under attack.

OBS nogsamt vad försvarsministern lade tonvikten vid. Citat av försvarsministern.

”Den Svenska försvarsförmågan skall i framtiden utökas med ytterligare 10 stridsflygplan av nya Jasgripen från 60 till 70 enheter och att reservdelsförmågan skall ökas till godtagbar standard för flygvapnet. Samt att luftvärnet förstärks och moderniseras”. Inte ett ord om övriga förmågor, försvarsgrenar.

Tidsfaktorn är satt till framtiden. När inträffar framtiden? I praktiken spelar det ingen roll, när det gäller försvarsförmåga att skydda och säkra nationen, det är försent att påbörja en återtagning i dag av försvarsförmågorna i förhållande till närtid och 10 år framåt som är besvärande för svensk försvarsförmåga.

När sedan andra representanter inom regeringen går ut och hävdar att nationen skall skyddas och säkras i alla riktningar dras ett totalt löjets skimmer över utkastade floskler som inte har någon form av bärighet vare sig nu eller under de närmaste 10-15 åren, för så lång tid tar det att bygga upp svenskt territoriellt försvar i förhållande till önskefloskeln.

Skyddet av en nations integritet påbörjas alltid bakom skrivbordet med tidsperspektiv om 20-30 år framåt i tid och skall vara rullande. Med papper och penna beslutas om att avsätta ekonomiska resurser för att förstärka de operativa förmågorna i form av materiel och utbildad personal för att skydda nationens suveränitet.

Priset för en krigshandling mot en nation skall vara så högt att det är ytterst tveksamt om fördelarna överstiger ekonomiska, materiella och de personalinsatser som krävs för att med våld tvinga en nation till underkastelse och ockupation. I detta sammanhang har Sverige av i dag ytterst lite att sätta emot en eventuell intervention mot delar av landet. Så illa har landets regeringar utfört sitt värv att skydda landets integritet och säkerhet.

I skrivandets stund 5April 2014 kommer ett nytt besked. Det svenska flygvapnet skall troligen inte upprustas till den nya Jas Gripen versionen. Hur är det möjligt att landets Försvarsminister under innevarande vecka uttalar sig om att utöka antalet nya Jas Gripen plan från 60-70 enheter och samma vecka kommer omtag tillbaka till ruta 1.

Svensk försvarspolitik liknar mer och mer Tage Danielssons fars om Harrisburg.

Gunnar Malmström

Publicerad i Nyheter