Varför ringer du till mig?

Artikel publicerad i Aftonbladet den 2/9 2015

Kommunen har gått till domstol för rätten att säga nej

Kommunstyrelseordförande Patric Åberg (M), återberättar Växjösamtalet från nyligen, fortsätter mata fram siffror, på vad han ser som systemfel: Just nu finns i lilla Östra Göinge 764 asylsökande. I närliggande Vellinge: 11.

Östra Göinge har anvisats 30 barn. Täby: 13.

Stockholm har anvisats ett enda ensamkommande flyktingbarn på 2 000 invånare. Att jämföra med fyra för Östra Göinge.

Det handlar alltså om antalet. Eller ”volymen”, som Patric Åberg säger. Han är 32 år, livlig, självsäker, född i Östra Göinge liksom kommunalrådskollegan Ann Ahlbin, socialdemokrat.

Politiskt är de i denna fråga eniga, ”i stora drag”, säger hon.
Vad hände i idylliska Göingebygden?

Två statliga transitboenden

Östra Göinge består av en samling byar med Broby som centralort, i skarven mellan landsbygd och de djupa snapphaneskogarna mot Småland. Inte utan bävan (”det är inte alltid förändringar tas väl emot”) slöt man hösten 2011 avtal om först fem ensamkommande pojkar i lilla Glimåkra. Samma kväll pojkarna anlände kunde de gå på fotbollsträning.

Gudarna ska veta att Östra Göinge med 14 000 invånare behövde växa. Men plötsligt fanns utöver kommunens egna åtaganden även två statliga transitboenden i kommunen. Ett tag bodde 500 transitflyktingar i Broby med tretusen själar. 2013 kom 77 barn, med sina föräldrar. Någonstans där blev byborna ”otrygga”, enligt Åberg.

Dessutom: 2014 infördes tvånget för kommuner att ta emot ensamkommande flyktingbarn som anvisats av Migrationsverket. Den första veckan i januari anvisades flera barn. Samma månad ytterligare tre och Patric Åberg fick spader och tog ett eget ordförandebeslut; nej. Och där står han nu, i den upplevda skamvrån, men stridslysten.

Ensamkommande barn en egen kategori

Sant är att Göinge haft ett stort flyktingmottagande, totalt. Men det bryr sig inte Migrationsverket om. Ensamkommande barn är en egen kategori, måste tas emot. Sant är även att Östra Göinge är ytterst välfungerande. Här finns kloka Florence Svensson, integrationsteamet, född i Zambia (”jag är kärleksinvandrad”) som uppfinningsrikt skapat mötesplatser: en populär matmässa, matchning av nyanlända och göingebor som vill bli ”språkvänner”. Här finns varmhjärtade Alf Malmberg som tar in ensamkommande flyktingbarn till fotbollslaget Sibbhults IF.

Jag talar med tre unga män födda i Afrika som säger att fotbollsträningen blev en väg in i samhället. Inga särskilda problem hade uppstått kring de ensamkommande. Inga skandaler på boendet. Inga attentat.

Så när blev de nyanlända ”för många”?
Några ledtrådar ger kommunalråden – men uttrycker sig försiktigt, här ska inte bli någon skandalartikel om rasistbygden – några detaljer sipprar fram.

”Känslorna styr”

När flyktingbarnen själva noterar att byborna inte längre hälsar på alla, annars en självklarhet i bykulturen. När föräldrar börjar gnälla om att deras egna barns skolgång kan bli lidande när sex av 24 klasskamrater inte talar svenska. När händelser långt borta, som överfallet på Ikea i Västerås, får en kommuninvånare att skriva befängt brev om att deras barn inte kan gå trygga till skolan.

– Vi ser att när något händer, då styr känslorna, vi får vardagsrasismen, säger Patric Åberg,

Men ni behöver väl inte rätta er efter den?

– Nej. Men det folk upplever ska vi ta på allvar.

Måste ni?

– Vi ska möta människors rädsla med ödmjukhet, och samtidigt fortsätta säga att vi ska göra vårt. Sverige ska vara… hur var det Fredrik sa… en humanitär stormakt.
– Vi ska göra vårt! Men det måste vara solidariskt.

Agg mot staten

I botten finns i Östra Göinge ett agg mot staten. Göingebor, säger kommunalråden, tycker om att tänka på sig som snapphanars stolta ättlingar, klämda mellan stormakter, men listiga och frihetsälskande. Patric Åberg får något beskt i rösten.

– De tunga makthavarna bor inte där det finns problem och utmaningar. Stora kommuner pratar om integration men kommer inte i närheten av det vi gör. Fast de har tillväxten. Men där finns inte bostäderna. Systemfel!

Är det så? Högsta förvaltningsrättens besked dröjer. Och i Solna, Malmö och Mölndal finns tonårspojkar som skulle till Östra Göinge, men fastnade i systemet, i strömmen, eller som det numera tydligen heter: volymen.

Print Friendly, PDF & Email